5/31/2010
5/27/2010
27 Maj 10
Nu skulle jag kunna skriva en massa om hur det egentligen skulle ha blivit men det var kanske såhär det skulle bli trots allt. Det känns som om jag borde be om ursäkt, men när jag tänker på det har jag inget att be om ursäkt för. Eller jag kan be ursäkt för det lilla hatet jag känner mot dig och har gjort det sedan det hände. Men känslorna har inte förändrats även om jag vill att de ska ha gjort det. Jag har försökt förneka mina känslor och förtränga de men sen slog det mig.. nej, jag får helt enkelt leva med det. Jag har det väldigt bra utan dig, skulle jag ha det lika bra med dig? Skit samma, jag lever, jag mår bra trots att du känns innerst inne. Jag hoppas att du tänker gratta mig när jag fyller år för då skulle det bevisa att du inte är den idiot du är i mina ögon just nu.
Jag har det bra, det vet du själv. Man ska aldrig oroa sig för mig för jag klarar mig alltid.
Visst kan man inte styra sina känslor, ibland förstår man inte varför man har känslor för just den personen och man säger om man fick välja skulle man välja någon annan att bli kär i. Men jag skulle nog inte välja någon annan även om jag kunde.
Vi syns om 600 dagar. På en hemlig ort.
Jag har det bra, det vet du själv. Man ska aldrig oroa sig för mig för jag klarar mig alltid.
Visst kan man inte styra sina känslor, ibland förstår man inte varför man har känslor för just den personen och man säger om man fick välja skulle man välja någon annan att bli kär i. Men jag skulle nog inte välja någon annan även om jag kunde.
Vi syns om 600 dagar. På en hemlig ort.
5/25/2010
25 maj 10
Min stora upptäckt idag: Jag ser bättre ut utan smink.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta, visst är det skönt men hur kul är det när man försöker göra sig lite fin så blir man bara fulare.
Skit samma, jag har större problem just nu. Den där satans jävla skolan.
Men jag är glad ändå. Jag har två saker att se framemot:
Min födelsedag, eller.. dagen före min födelsedag och Azorerna.
Jag har fått lägga tecknandet på hyllan nu, iallafall tills lovet börjar. Jag känner inge motivation för jag är alldeles för stressad för att kunna utföra något. Det gör ont, men det gör mer ont när jag sitter och skissar och skissar men känner bara frustration.
Iallafall när skiten är tillbaka tänker jag börja lägga upp saker på bloggen, just for fun.
Nu har jag suttit en timme och fixat håret (p.s. jag älskar min sidecut d.s.) och kollat på eventuella skolor i Japan när jag borde ha läst om engelsk litteratur. Äsch, fuck it. Fuck this.
Jag är inte bitter, jag är bara jävligt skön.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta, visst är det skönt men hur kul är det när man försöker göra sig lite fin så blir man bara fulare.
Skit samma, jag har större problem just nu. Den där satans jävla skolan.
Men jag är glad ändå. Jag har två saker att se framemot:
Min födelsedag, eller.. dagen före min födelsedag och Azorerna.
Jag har fått lägga tecknandet på hyllan nu, iallafall tills lovet börjar. Jag känner inge motivation för jag är alldeles för stressad för att kunna utföra något. Det gör ont, men det gör mer ont när jag sitter och skissar och skissar men känner bara frustration.
Iallafall när skiten är tillbaka tänker jag börja lägga upp saker på bloggen, just for fun.
Nu har jag suttit en timme och fixat håret (p.s. jag älskar min sidecut d.s.) och kollat på eventuella skolor i Japan när jag borde ha läst om engelsk litteratur. Äsch, fuck it. Fuck this.
Jag är inte bitter, jag är bara jävligt skön.
5/24/2010
24 Maj 10
Simoné-Afsané säger:
jag behöver råd från dig min käre vän
Cornelia Devrim cicek<3 säger:
som vaddå min kära kines?
Simoné-Afsané säger:
tänk nu att du är min bästa vän, du är den enda som vet hur jag fungerar, du är den enda som känner mig bäst och vet allt om mig.
vilket knark ska jag köpa?
Humor som ingen förstår. Humor som skrämmer iväg allt.
Det gör ont, att inte jag ska få träffa min bästa vän på 2½ månad. Din mamma.
jag behöver råd från dig min käre vän
Cornelia Devrim cicek<3 säger:
som vaddå min kära kines?
Simoné-Afsané säger:
tänk nu att du är min bästa vän, du är den enda som vet hur jag fungerar, du är den enda som känner mig bäst och vet allt om mig.
vilket knark ska jag köpa?
Humor som ingen förstår. Humor som skrämmer iväg allt.
Det gör ont, att inte jag ska få träffa min bästa vän på 2½ månad. Din mamma.
5/20/2010
5/06/2010
6 maj 10
When everything is lonely I can be my own best friend
I'll get a coffee and the paper, have my own conversations
with the sidewalk and the pigeons and my window reflection
The mask I polish in the evening by the morning looks like shit
I'll get a coffee and the paper, have my own conversations
with the sidewalk and the pigeons and my window reflection
The mask I polish in the evening by the morning looks like shit
5/04/2010
4 maj 10
Hallå livet! Vad erbjuder du?
Nu ska jag väl för en gångs skull klara av att skriva ner alla mina tankar utförligt. Jag hoppas definitivt inte på att det ska bli en bok, varför jag gör det är väl för jag ska förstå lite bättre själv. När jag är helt borta kan läsa det och säga "åh fan juste" och för att ni kan läsa det också så ni inte tror att jag är skruvad i huvudet. Eller jag skiter egentligen vad ni tror, det är mer att jag inte orkar prata om det, inte ens med mig själv.
Man måste tänka på konsekvenserna, när jag mer eller mindre försvann från skolan var jag mycket medveten om vad som skulle hända för jag har varit med om det förut. Och nu händer det.
Fast jag måste själv säga att det går ändå väldigt bra, jag var i allafall förberedd på det.
Vissa (många), även jag ibland, kan tycka att det har varit väldigt idiotiskt av mig att göra det, men jag säger att det var genialiskt av mig. Ibland måste man välja bort något för att hitta sig själv, och sitt liv. Ibland kan det ta en vecka. .ibland en månad.. för mig tog det tre månader. Men det var värt idag, igår slog det verkligen mig vad jag vill göra utav mitt liv, vem jag är som människa och vad ska jag göra med de som inte förstår.
Jag har blivit tvungen att välja bort många vänner för att ens försöka må bra. Orsaken till detta är att det tog mer energi ur mig än gav mig energi.
Jag skulle vilja be ursäkt till de människorna, men det tänker jag inte. Jag har inget att be om ursäkt för. Det enda jag kan be om ursäkt för är eran osjälvsäkerhet som gick ut över mig.
Jag har även tagit tillbaka gamla vänner.
Allt annat har jag lagt bakom mig för tillfället. Även min kärlek.
Trots det blir mina känslor starkare och starkare för varje dag som går och jag saknar honom till döds. Det är jävligt jobbigt, att inte få träffa honom, att inte få känna hans närhet men det man inte dör av gör en bara starkare.
Vissa stunder är jobbigare än andra, men inget avstånd kan skilja dem som ödet förenar.
Jag tänker på honom hela tiden och bara tanken av honom ger mig styrka av att ta tag i allt först.
Så vad är jag? "En inkompetent idiot som är lat och pallar ingenting" skulle de flesta säga.
Fel, jag är en som kämpar för min rättvisa och för det JAG vill, inte det någon annan vill. Jag går min egna fucking jävla väg även om det är svårt och även om de mesta går bort så ska jag göra det JAG mår bra av, inte de andra TROR att jag mår bra av.
Sanningen är den att även om jag är självsäker, envis och stark så känner jag när jag sitter i skolan att jag är inte som alla andra. Jag har det svårare, jag är trögare, jag har väldigt svårt att koncentrera mig. Så ja, något jävla fel är det på mig. Och den som kallar mig lat igen kan fan brinna i de djupaste rövhålet av helvetet.
Så ni kanske vill veta vad mina framtidsplaner är. Hela trean ska jag satsa ALL IN på arbetsprover till bl.a konstfack och borås högskola på programmet textildesign och sista året tänker jag läsa utomlands antingen Japan eller Frankrike. Jag ska bli klädesdesigner och jag ska fan bli den bästa.
Nu ska jag väl för en gångs skull klara av att skriva ner alla mina tankar utförligt. Jag hoppas definitivt inte på att det ska bli en bok, varför jag gör det är väl för jag ska förstå lite bättre själv. När jag är helt borta kan läsa det och säga "åh fan juste" och för att ni kan läsa det också så ni inte tror att jag är skruvad i huvudet. Eller jag skiter egentligen vad ni tror, det är mer att jag inte orkar prata om det, inte ens med mig själv.
Man måste tänka på konsekvenserna, när jag mer eller mindre försvann från skolan var jag mycket medveten om vad som skulle hända för jag har varit med om det förut. Och nu händer det.
Fast jag måste själv säga att det går ändå väldigt bra, jag var i allafall förberedd på det.
Vissa (många), även jag ibland, kan tycka att det har varit väldigt idiotiskt av mig att göra det, men jag säger att det var genialiskt av mig. Ibland måste man välja bort något för att hitta sig själv, och sitt liv. Ibland kan det ta en vecka. .ibland en månad.. för mig tog det tre månader. Men det var värt idag, igår slog det verkligen mig vad jag vill göra utav mitt liv, vem jag är som människa och vad ska jag göra med de som inte förstår.
Jag har blivit tvungen att välja bort många vänner för att ens försöka må bra. Orsaken till detta är att det tog mer energi ur mig än gav mig energi.
Jag skulle vilja be ursäkt till de människorna, men det tänker jag inte. Jag har inget att be om ursäkt för. Det enda jag kan be om ursäkt för är eran osjälvsäkerhet som gick ut över mig.
Jag har även tagit tillbaka gamla vänner.
Allt annat har jag lagt bakom mig för tillfället. Även min kärlek.
Trots det blir mina känslor starkare och starkare för varje dag som går och jag saknar honom till döds. Det är jävligt jobbigt, att inte få träffa honom, att inte få känna hans närhet men det man inte dör av gör en bara starkare.
Vissa stunder är jobbigare än andra, men inget avstånd kan skilja dem som ödet förenar.
Jag tänker på honom hela tiden och bara tanken av honom ger mig styrka av att ta tag i allt först.
Så vad är jag? "En inkompetent idiot som är lat och pallar ingenting" skulle de flesta säga.
Fel, jag är en som kämpar för min rättvisa och för det JAG vill, inte det någon annan vill. Jag går min egna fucking jävla väg även om det är svårt och även om de mesta går bort så ska jag göra det JAG mår bra av, inte de andra TROR att jag mår bra av.
Sanningen är den att även om jag är självsäker, envis och stark så känner jag när jag sitter i skolan att jag är inte som alla andra. Jag har det svårare, jag är trögare, jag har väldigt svårt att koncentrera mig. Så ja, något jävla fel är det på mig. Och den som kallar mig lat igen kan fan brinna i de djupaste rövhålet av helvetet.
Så ni kanske vill veta vad mina framtidsplaner är. Hela trean ska jag satsa ALL IN på arbetsprover till bl.a konstfack och borås högskola på programmet textildesign och sista året tänker jag läsa utomlands antingen Japan eller Frankrike. Jag ska bli klädesdesigner och jag ska fan bli den bästa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)